Dunk dunk dunk

Dunk du-dunk du-dunk. Som en tågräls. "Eftersom han inte bryr sig spelar det ju ingen roll. Han må hända se men reaktionerna både de inre o yttre saknas. Jag tänker då inte få något dåligt samvete. Inte mer än mig mot mig själv. Jag har faktiskt principer jag följer och som guidar mig genom livet. Rätt för mig kan vara fel, halvfel eller kanske rätt för dig, men det spelar ingen roll eftersom jag utgår ifrån mig själv och hoppas möte mina lika på livet väg." Tankarna studsade fram och tillbaka i hennes huvud där hon låg på rygg och stirrade upp mot taket. Dunk dunk dunk. Hon la sig på mage. Dunk dunk dunk. "Är det Gud som testar mig? Eller är det ren och skär rastlöshet som placerar mig i mina penibla situationer? Eller är det lustan som talar till mig?". Hon gräver ner huvudet i kudden och gömmer sig.

Fyra månader senare sitter vår hjältinna på ett slitet hemtrevligt bistro med sitt resesällskap och nyfunne vän. Det hugger till i gommen när första klunken espresso når smaklökarna och en skön värme sprider sig från hakan, nedför strupen för att slutligen landa i magsäcken. När koppen sätts ner på fatet hörs ett diskret "klirr". Hon tittar på kaffedroppen som formas på kanten för att sedan långsamt rinna utmed koppens utsida.

- Sedan jag var liten har jag alltid försökt dricka och äta som en drottning; inga droppar fick synas på muggen med varm choklad. Inte heller fick jag slicka mig om läpparna när jag åt soppa på kungligt vis, försiktigt slurpande från skedens långsida, säger hon.
- Var det bra eller pas bien? frågar Jean-Christophe.
Ja, det är så hennes cafésällskap heter. De har suttit en stund och småpratat om Sveriges tågbanor, om att läsa på universitet i Paris, hur vackert vädret varit den senste tiden och om vart de är på väg. Hon ur ett geografiskt perspektiv och han litterärt. "Ska jag kalla honom Janne eller kanske Kris". Hon skrattar tyst för sig själv. Säg det smeknamn som är vackrare än huvudnamnet?!
- Pas bien du tout, men den tiden är passé mer eller mindre. Bara när jag ser ringar på fatet eller droppmärken på koppar som jag påminns om hur fult det blir. Rent estetsitk alltså. Je suis peut-être un peu bizarre.
Hon får inget svar tillbaka utan bara ett höjt vänster ögonbryn.
- Har du inga egendomligheter för dig? frågar hon en smula irriterat Jean-Christophe.
- Mai oui! Jag bjuder ut en okänd kvinna på un tasse un café, il est tout à fait remarquable, vous ne pensez pas?
- Jo, antagligen, säger hon och tittar ner på händerna som omfamnar koppen.
- Jag måste gå nu, mitt tåg kommer om bara några minuter. Venez, dépêchez-vous! säger Jean-Christophe som plötsligt reser sig upp, sätter på handskar och mössa och elegant slingar sig mellan stolar och bord mot ytterdörren.
- Men...Va? Vänta. Jan...Jean-Christophe!
Hon rafsar åt sig sina ytterkläder och väskor, välter en stol med ett brak, fastnar med skärpet i en annan och när hon väl kommer ut på gatan igen är hon röd i ansiktet av ansträngning med svettpärlor på överläppen och under armarna.
- Och vart tog han nu vägen? Strunt samma lika bra jag tar mig tillbaka till stationen jag med, muttrar hon irriterad. När hon rundar hörnet på det vackra stenhuset med höstfärgade vinranksblad som slingrar runt svarta fönsterluckor förevigad i kameran, ser hon hur han står och köper något i tabaccen på gatan. Hon stormar fram och vräker ur sig:
- Du kunde väl ha sagt till liiite tidigare om att du behövde gå! Det hade inte skadat. Jag har antagligen fått med mig halva inredningen på vägen ut. Och det är ditt fel!
- Qu'est-ce qu'un beau tempérament que vous avez, säger han med ett flin.
- Gosse, du skulle bara veta, muttrar hon och börjar gå mot stationen.
- Förlåt men du är rolig. Först så lugn och full av närvaro under promenaden och över kaffekoppen och nu ilsk som en våt katt. Vous êtes drôle. Här ta mitt nummer, hör av dig om du får tråkigt i Pisieu, säger han med en nick.
- Hm...Tack, visst det kanske jag gör. Ha en bra resa nu. Bon voyage!
- Meme a vous!, ropar han och försvinner ut på perrongen.

Jaha. Hon står kvar och tittar mot ljuset där han försvann. Var detta allt?